kan alla se

nu har Signe dragit hem och jag ligger här i sängen och filosiferar lite.
tänker på en fin vän som har det lite jobbigt att jag bara vill finnas där jämt och ständigt utan att bli för mycket, tänker på en annan vän som klagar över livet jämt och ständigt fast igentligen inte har mycket att klaga över.
på något lustigt vis så känner jag mig så utanför konfliktern i allas liv, att jag står där utanför och tittar på, funderar och täker, det blir så lätt så, samtidigt käns det som jag ser så mycket, ser alla på världen som jag?
kan de se allt detta
känner mig så inte mitt i, fast ändå är jag där, men i tusen mitten samtidigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0