Filosoferar lite, tänker på hur mitt liv skulle vara utan dansen, kom fram till att då skulle jag inte vara jag. Fast om det inte vore dansen skulle min låga brinna för något annat, som när jag var liten var det Ju-Jutsu, simmning och slalom som gällde för hela slanten. Nu vill jag göra allt, men hinner inte. Saknar allt jag inte hinner med, mitt hjärta brinner även för bland annat silverslöjd, men jag hinner inte, hinner inte med Ju-jutsun eller Kung-fun, hinner inte med keramiken, hinner inte med simmningen,  hinner inte med att bara sitta ned och måla, Är för långt ifrån skidspåret och slalombackarna. Saknar känslan av att bara när som på vintern knäppa på skidorna och ta ett par varv runt dalvatis.

Men jag har valt att offra mycket av detta för en sak som jag vill mer än allt annat, att dansa. Jag försöker hålla alla mina andra inressen vid liv så mycket jag bara kan. Mitt hjärta brinner för så mycket saker och människor

Just nu när jag skriver detta känner jag mig så lugn, brukar inte göra det, allt är som bara stilla, som att tiden står still, det är ingen tid som springer förbi så man missar inget om man bara sitter och gör ingenting.

Kan inte se en människa utanför fönstret, det är bara så lugnt, ska det vara så här, vad hände?

Musik påverkar mig extremt mycket, behöver den. vissa tycker kanske att jag är konstig som lyssnar på partymusik på morgonen, på vägen till skolan, mitt i natten eller när som, men jag behöver den, musiken kan ofta välja mitt humör, jag bara andas musiken och den sätter sig i mig. När jag r i skolan eller på dansen måste hjärnan vara på topp, är man inte vaken så är det ingen mening med att vara där.

denna låt går på repete på min dator just nu, för jag har inga måsten att visa mitt glada eller pigga jag. Bara sitter här och är.